Blondels sång

Hägringar över sjön! Flygande slott!
Uppryckta palmer i en ljusblå öken!
Löftet lätt som hans fjäder.

Trohetens straffdom: en enda vän —
och vännen oftast borta.
Skogen mycket tät.

Tackade nej till sällskap; sysslar helst med mitt eget.
Vi är ändå ganska lika.
Men jag är fri.

Han gick i fällan, Richard —
ärelystnadens. Må han ruttna!
Men för hennes skull skall jag lura ut honom.

Hon som svarar mig med vänskap.
Hon som lyssnar till musik.
Min syster, lejoninnan i kung Richards själ.

Ryktena talar om Dürrenstein.
Lika svårt att ta sig in som att slippa ut.
Maktens hjärta. Centraleuropas tidlås.

Det kostar hans stolthet, och kanske mitt liv.
Vi måste få vakterna att sjunga samma fåniga visa
om och om igen, tills tiden är inne.

Jag fruktar hennes vrede efter fångenskapen:
rytmen, bitterheten, sorgnätet på cityhatten.
Risken för förräderi.

Månen drar blanka svärd i skogen.
Grindarna svarar med skuggdubbla spjut.
Om bara vinden kunde spela utan mig!

Hans text var så självklar.
Musiken evig redan vid födseln.
Balladen om sökandet:

Hold the line! Bryt inte strålen!
Magin måste nå dina sinnen;
ögonen styrka den innersta aningen.

Hopplösa sagor om sjunkna skepp.
Stränder som förmår vad slagfältet missat:
att slå svärden ur hemvändarnas händer.

Ingen kung skall någonsin mer
vistas så länge, så frivilligt,
skild från sitt ärvda rike.

Margareta vinkar förgäves.
Eleanor styr hov och kulturliv.
Prins John vågar hoppas på sin tur.

Come on, Richard! Hjälp mig att finna dig!
Det är inte bara frågan om pengarna.
…mes par confort puet il fere chançon

Regnet i morse skvallrade om ditt svårmod.
Jag skall stämma harpan nu.
Så tar vi den andra visan:

Henne jag söker; söker sanningen.
Ma joie me semont de chanter au douz tens.
Hjärtat finner i sången sig själv.