Elegi över Hoppets status-quo-effekt

Varför skrattar ”Faran Över”
innan anfallet är över
innan freden friar, föder
krigets orsak bort?

Varför slutar jag att gråta
innan orsaken till gråten
innan döva depressionen
lystrar till ett namn?

Varför ringer väckarklockan
innan drömmen har nått bottnen
innan natten vågat fälla
ångesten med rot?

Varför är vi alltför dumma
för att hitta Paradiset?
Innan mänskorna blir kloka
får vi lida länge än.

Varför lyssnar vi till rösten
ur vårt fega, lata hjärta?
Om att allting säkert ordnar sig
– fast inte just idag.

Varför hindrar alltid Hoppet oss
vid randen av förståelse?
Vi glömmer bort vår längtan
efter klarhet och balans.