Främmande hälsning

Isen är klar och tjock på Helgasjön.
Allt ljus som faller ner drunknar.
Ytan skulle vara som svart glas om
där inte låg ett tunt pulver
av snökristaller,
fluorescerande i den sena solglöden.

Det är dagen före julafton 1992.
På kvällen sjunger det över isen
som passerande jättefåglar —
osynliga i natten bakom skogen.

Nyårsafton. I årets sista soltimmar
lyser bokgrenars frostvita spetsar
över torrlövens namnglömda färg.