Genom glas

Sitter vid fönster. Stängt. Min isolering mycket tydlig.
Ser träden röra sig över gatan, ser plåtvimmel och människobestyr — men hör ingenting. Inne varmt och dammigt. Ute kallt och blåsigt. Inne sitter jag och skriver. Det är här jag bor. Ute törs jag inte vara. Ute blåser det. Ute lever det.