Magenta (saga)

Det var en gång en hund, som tyckte om barn. Det finns ju hundar, som inte tycker om barn och det finns hundar, som så att säga är barnvänliga. Men det här var något så ovanligt som en hund som tyckte om BARN. Om du förstår.

Hunden var en korsning mellan pudel och grönlandshund och den var född på en ö i Ishavet, där havet alltid är grönt och molnen mörkt violetta.

Hunden själv var rödviolett och därför hette den Magenta (det är ett utländskt ord som betyder rödviolett).

Hunden var en tik, ganska liten och med lång svans,
precis som en ekorre. Hon styrde nämligen med svansen när hon flög.

En dag när Magenta var ute och flög råkade hon in i en svår snöstorm. Först tappade hon styrförmågan, därför att vinden var alldeles för stark. En lång stund försökte hon ändå flyga mot vinden, men det gjorde så ont i öronen — som hon använde som vingar — och förresten gick det ju inte att styra med svansen längre, därför att den var alldeles stelfrusen. Så hon bara virvlade runt, runt.

Att ge upp och bara följa med vinden, var lättare.

När stormen dog ut singlade den lilla hunden frusen ner på en plats hon aldrig sett förut.