På mitt bord

Farfars gamla tjänstekikare
från tiden på sjömätningsbåten
stirrar på mig tvärsöver bordet. Utan att se.

Stora blåa askfatet — också en ärvd sak
i mitten. Hästen har ena örat borta.
Vi hör bara till hälften vad familjen säger.

Resten är tolkningar
efter våra behov av tröst eller straff,
tillhörighet eller avstånd.

[1]
  1. (Tidigare publicerad i antologin "Grupp 96", Gedins förlag 1996)