Sömnlös natt i juni

Syrenernas lätta mörkgröna hjärtan fladdrar
hjälplöst i den första vinden. Regnmolnen suddas
ut i breda penseldrag. Mina ögon är fortfarande
torra, och hjärta och hjärna lika ångestskrynkliga
som lakanen jag lämnade alltför tidigt.

Skinnsoffans bara hud ger en smula trygghet.
Efter ett glas Grappo som första frukost vilar
jag i hopplöshetens frid en knapp timme, innan
väckarklockan däruppe ringer och allt förväntas
fungera som vanligt igen.