Transkription för oboe d’amore och harpa

Kall som en väntande klocka.
Förstummad i fångenskap.
Äcklad av klanglösa ord, som dammråttor,
och siffror på räkningarna. Sakerna jag aldrig behövde.
Viljan att kämpa, som bara blev inbördeskrig.
Bröderna skingrade i tiden; i bristen på tid.

Var är min vän, den jag älskar?
När kommer min klingande hälft?

Häxans spindlar förblindar, snärjer;
skräck spänner musklerna mot mörkret. Hemska violiner!
Sakta vinden smyger över bergen. Min frihet.
Blåser kall och otrygg, men skön. Som nåd.

Som guld på en tavla drar blickarna till sig
kommer orden utan censur; tvinnade, taktlöst haltande
i musiken, vars röst fladdrar av luft och eld.
Maktlös men nära.

Varmt älskade medmänniskor —
jag är hos er igen. Min själ har hämtat sig.
Tillåt mig skratta åt ruinens murar.

Jag är inte värd pengarna — kroppen
är villig men anden är feg. Det regnar, ju.
Hjältar är sällsynta. Mosaikhelgon osköna.
Dansen går vidare med lösa skosulor.
Vi kanske aldrig hittade varann.
Och guldet försvann i djupet under borgen.